Jag följde mammas råd och gick på en liten promenad vilket inte var så smart eftersom att jag var helt ny på det här området och gick självklart vilse. Jag gick runt lite i ungefär en kvart innan jag satte mig på sidan av vägen och tog upp min Iphone 4 och gick in på facebook där jag skrev som status "Smart att gå vilse i Atlanta det första jag gör..." Efter bara några sekunder ser jag att jag  har fått en ny händelse och klickar ivrigt upp den. Emma, en tjej på min skola hade kommenterat min "gått vilse"-status med "OMG, är du i Atlanta?? Du vet väl att Justin Bieber är där nu va!! lylloooss!!!!" OMG det hade jag fan inte tänkt på. Mitt hjärta började skena iväg och jag blev genast ivrig över att jag visste att han befann sig någonstans här i närheten just nu. Jag satte på mig mina hörlurar och la mig ner i gräset bredvid den lilla vägen och lyssnade på alla möjliga sorters Bieber-låtar.

"Hey girl, what are you listening at?" hörde jag en kille fråga mig innan han satte sig bredvid mig och jag satte mig upp bredvid honom.

"Just Justin Bieber songs, nothing for you huh?" sa jag och log mot honom och han log tillbaka.

"Do you like Justin Bieber?" frågade han dumt och drog ner kepsen lite och rättade till sina solglasögon.

"Big fan, I was his 'One less lonely girl' when he had a consert in Denmark" sa jag och det var sant, jag hade blivit hans One less lonely girl och fick gå upp på scenen med skakiga ben eftersom att jag var så sjukt nervös då.

"That was like the best day in my life, ever. what's your name?" sa jag och kollade ner på min mobil.

"Oh, you were! That's why I remember you." sa han och jag reagerade på en gång.

"Stephanie but... Wait a bit." sa jag och drog av honom de mörka solglasögonen.

"surprise" sa han och log försiktigt.

"Ooh Myy Gaash! I cant belive that you are the first person i met here in Atlanta!" jag lät verkligen överraskad på rösten, mitt hjärta bultade fortare och jag var lite nervös. Jag menar, Justin freaking Bieber sitter bredvid och snackar med mig. Jag intalade mig själv hela tiden att inte verka för på om allt, jag var ju trots allt ett stoooort fan av honom.

"First? really? are you my new neighbor?" sa han förvånat. vänta va? va sa han! OMG!

" I think so, me and my mum moved here today." sa jag och skrattade och han log mot mig.

"SWEAT! were are you frome?" han flyttade sig lite närmare när han sa det och mitt hjärta bultade snabbare och snabbare.

"I'm from Sweden, but my mum lived here when she was little, or she lived in stratford and moved here when she was 14 or something, they she moved to Sweden when she met my dad," sa jag och kom genast på att jag precis påminnt mig om något jag har försökt förtränga i över två veckor. Jag kände hur mina ögon tårades men blinkade snabbt bort tårarna.

"Are you crying ?" frågade Justin förvånat men  jag bara skakade på huvet. Jag ville inte att han skulle märka det, han kanske trodde att det var för att jag träffade honom som jag grät.

"But you are from SWeden! That's cool! You can speak very good english for being a Swedish girl" sa han och jag log lite generat.

"Aw, thanks" sa jag och hoppade sen till av att min mobil ringde och jag såg på displayen att det var min bästa kompis Linn från Sverige.

"Oh sorry , I need to take this" sa jag och gjorde en ledsen min mot justin, han skrattade och svarade, "no prob."

"ÅÅÅÅH HEEEEJ LIIINN" Skrek jag i telefonen och kollade sedan på Justin som kollade konsstigt på mig, antingen för att jag pratade Svenska eller för att jag skrek, men jag brydde mig inte så mycket utan var mest glad över att Linn hade ringt.

"STEPH!" hörde jag i telefonen, "Vart är du?" frågade hon sedan oroligt och jag kom genast på att jag inte hade sagt att vi flyttade tidigare än förväntat.

"Ååh" var det ända jag fick fram, med en sorgsen röst.

"Vadå 'åh'??" hon lät orolig på rösten.

"Vi flyttade tidigare än väntat Linn, förlåt jag skulle ha ringt dig men allt har varit så rörigt i huvet de senaste veckorna." sa jag och undvika en utskällning av att ha åkt utan att säga 'hejdå'. Men eftersom att Linn var den bästa kompisen man kunde ha så blev hon inte sur. "Men Steph, tror du att jag ska bli arg på dig? Jag förstår att du har haft mycket att tänka på. Jag måste gå nu men sköt om dig söt, puss"

"Puss" sedan la jag på. Jag kollade på klockan och såg att den var rätt mycket och jag borde nog gå hem nu, om jag nu visste vart jag 'hem' var någonstans.

"I think I need to go home now." sa jag och kollade upp på Justin. "But I don't now the way" sa jag sedan dystert och Justin vek sig nässtan dubbelt av skratt innan han ramlade bakåt och rullade runt i gräset för att han skratttade så mycket, jag bara satt och stirrade på honom.

"Hah, oh that was so cute said," sa han och ställde sig upp. I follow you home, I have nothing other to do anyway" Jag reste mig upp och sprang ifatt honom eftersom att han redan hade börjat gå.

"thanks," sa jag när jag kommit ifatt honom och han log mot mig.

"This is your house, right?" sa han eftyer att han stannat vid mitt hus.

"yeah" thanks for follow me home" sa jag tyst och kollade ner i marken.

"It was fun, and my place is over there so i were going here anyway" sa han och pekade på ett stort ännu pampigare hus inte så långt ifrån mitt.

"Can I have your number?" sa han och fiskade upp sin Iphone 4 ur fickan. Jag sa mitt nummer och jag fick hans innan jag gick fram till mitt hus och in genom dörren. "Det här måste vara en dröm" var det ända jag kunde tänka och sjönk ner mot dörren.

______________________________________________________________________________________________

Heey! nu har the Shawty-man kommit in i novellen, vad tycker ni?? :)