"Alright, it's here you're hiding" sa han fortfarande med ett flin på läpparna.

"Hey Scoot" sa Justin livlöst och var alldeles för inne i matchen för att kontrolera sitt tonläge. Jag slog till honom lite lätt på armen och han kollade genast på mig.

"Ouch, what is it?" frågade han och drog blicken från min och kollade på Scooter.

"Oh hey Scooter" sa han nu glaadare och jag insåg att han inte visste vad han sagt tidigare så jag började skratta och Justin kollade bara konstigt på mig.

"nothing" sa jag till Justin efter skrattattacken och vände mig till Scooter för att höra vad han ville.

"So, do you want something??" sa Justin efter en stunds tystnad. Scooter som hade behållit sitt leende hela tiden öppnade nu munnen för att säga något.

"I have the date for you first gig together!" utbrast han och gjorde en high five med mig och något killslag med Justin.

"That's awesome!" skrek Justin och gjorde någon konstig dans som mest liknade en kyckling och jag kunde inte hålla mig för garv när han fortsatte och när han med flit gjorde den ännu mer barnslig. Jag låg på golvet och rullade runt samtidigt som jaghöll mig om magen av allt skratt.

"STOP JUSTIN" skrek jag mellan skrattattackerna för att han någon gång skulle sluta.

"Don't you like it?" sa han med spelad ledsenhet och plutade med läpparna samtidigt som han gjorde en hundvalpsblick som bara var för söt.

"Aww, what a cute face" sa jag och han log istället stolt och slängde sig på soffan och drog ner mig bredvid sig, jag hörde en harkling och hoppade till då jag glömt bort att Scooter var i rummet.

"are you done and want to hear when your first performance with the duet is?" frågade han när han fått vår uppmärksamhet igen.

"I would love to" sa Justin med en djup teaterlik röst och jag började skratta igen. Men den här gången tog Justin sin hand för min mun så det inte gick att skratta längre. Scooter fortsatte prata när Justin äntligen släppte handen från min mun.

"Next sunday at EMA in Belfast, so if you guys don't mind it are you two supposed to go together." Jag blev genast nervös och jag tror att Justin märkte det eftersom han tog min hand och gjorde lugnande sirklar i med tummen i min handflata.

"Awesome, don't you think that?" sa Justin och kollade på mig med hopp i sina bruna ögon.

"Oh gosh, I've never performed to so many people." sa jag och tittade oroligt på Scooter som bara log åt mig.

"It will be fine don't worry, nothing will go wrong" sa han och gick ut ur rummet, men de orden lugnade mig inte alls, jag blev snarare bara mer nervös. Tänk om något faktiskt gick fel, tänk om jag glömmer hela texten, eller glömmer när jag ska sjunga. Tänk om jag glömt att klä på mig? okej, nej, där gick det lite för långt.

"What are you thinking about?" Justin kollade frågandes på mig när han sa det och jag log ett snett leende mot honom.

"Just worried that something will go wrong at EMA" sa jag och Justin kramade mig och jag kände hans underbara doft, jag vet att vi bara är vänner men han luktade så gott.

"Just don't worry about it and you'll see that it will be better" viskade han i mitt öra innan han släppte mig.

"I guess so" sa jag och kollade ner på mina händer. Mitt nagellack var svart och jag hade ofta svart naglar nu för tiden. Sophie hade alltid svarta naglar så det känns lugnande och jag känner mig mindre ensam när jag också har det. Det kanske låter konstigt men ja, jag känner mig faktiskt mindre ensam. I allra första början av den här jobbiga tiden kunde jag inte ens kolla mig själv i spegeln utan att börja gråta. Nu har jag vant mig lite mer och börjar inte storböla varje gång jag ser mig själv, eller den jag igentligen känner att jag ser, Sophie.

Jag har bara en liten spegel på mitt rum som bara visar kroppen och inte huvudet om man står framför den, den stod i min walk in closet. Annars var den enda andra spegeln jag var tvungen att kolla in i dagligen den i badrummet. Det var en hemsk känsla att inte längre kunna prata med sin syster som man brukade sela allt med.

Vi brukade dela alla våra hemligheter tillsammans och när jag kollar mig i spegeln ser jag henne vilket är något av det svåraste jag har varit med om sen olyckan.

"Stop think about it." sa Justin som förmodligen fortfarande trodde att jag oroade mig över EMA, men sanningen var att han påminde mig om det och nu blev det ännu jobbigare.

"Guys, time to go home!" sa Pattie som precis kommit in i rummet, min räddning. Jag hoppade upp ur soffan och följde Pattie ut till den svarta Rangerovern med Justin hack i häl.